Här sitter jag i Vallentuna i en solstol ute på terassen och har inte ens jacka på mig. Årets första utomhusblogg..
Jag är som sagt på besök hos min syster med familj och njuter av en klassisk familjepåsk i strålande vårväder. Det är vårens första riktigt varma dag och här skrubbas det altan och städas förråd och lekstuga. Och vi har plockat massor av tussilago i slänten på tomten! Så nu står det mjölkglas fulla med små solar utplacerade här och där; på matbord och i den nystädade lekstugan.
Det är lite Astrid Lindgren över den här dan på nåt sätt. Tussilagoplock och lekstugestäd och den första riktiga cykelturen för Alice, snart 3 år, där hon för första gången förstod hur hon skulle trampa själv! Stort! Att hon dessutom på nästan komiskt många sätt påminner om Lotta på Bråkmakargatan gör inte Astrid Lindgrenkänslan mindre.. (Det kanske är tur att det inte finns nån Tant Berg i närheten med en gigantisk damcykel i förrådet som man kan knycka och braka ut för backarna med.. Men känner jag Alice rätt så skulle jag inte bli förvånad om hon snart hittar andra kreativa sätt att utmana tillvaron på.. he he.. ;)
Min käraste är i Berlin och har det finemang, tydligen.. Men även om jag älskar Berlin och att gå vilse i främmande städer, så är jag just nu så ofantligt nöjd med att sitta här i den svenska, bleka men så härliga vårsolen och skriva. Så skönt att inte behöva göra så mycket mer just för tillfället. Det är en skön känsla. Här och nu.
Och tänker man efter så finns ju inget annat. Imorgon är inte här än. Igår är redan förbi. Lev idag. Och i det ingår ju bla tricket att inte oroa sig för framtiden.. Den kommer ju tids nog och då bara i väldigt, väldigt små bitar om man tänker efter. Ett ögonblick i taget, faktiskt.. Som Byron Katie sa: "Isn't the future fabulous?...Here it is!" För att visa att den där FRAMTIDEN som kan skrämma så många och som vi så ofta bygger upp en massa oro inför, inte är så gigantisk. Är du Ok nu så är du Ok. Det räcker. Framtiden är ju faktiskt egentligen bara nästa ögonblick. Och nu är den här. Och nu. Och nu..... ;) Det som var "framtid" nyss är plötsligt nu... Och det enda ögonblick vi nånsin kan påverka är NU. Och där kan vi helt bestämma hur vi vill förhålla oss. Negativt eller positivt. Mörkt eller ljust. Känna brist eller överflöd. Samma ögonblick kan tolkas på helt olika sätt och det är det som avgör hur vi uppfattar världen omkring oss. Som hotfull eller välvillig. Det kan krävas lite "omprogrammering", eftersom dom flesta av oss är så drillade i att antingen älta bakåt eller oroa oss framåt. Men det coola är att det är vi som väljer; som bestämmer var vi ska rikta våra medvetna tankar och vårt fokus. Viktor Frankl, professor i neurologi och psykiatri, som överlevde nazisternas koncentrationsläger, ska ha sagt nåt i stil med att det enda en människa inte kan fråntas är sin attityd; det sätt på vilket man väljer att uppfatta en situation. Det valet är alltid vårt eget. Och han borde väl veta...
Det tänker jag på när jag tillåter mig själv att bara njuta av denna fina dag utan att oroa mig för nästa vecka och hur allt ska gå ihop. Den kommer tids nog. Detta ögonblick bär på en gåva. Så skönt att få luta sig tillbaka och ta emot den. Med vårsolen brännande på näsan och fågelkvitter i öronen efter en lång vinter.
Tacksamhet ska tydligen vara en väldigt stark kraft. Att känna tacksamhet för det positiva man har i sitt liv genererar mer av samma sak. Det man fokuserar på växer ju. Och just idag är det inte ett dugg svårt att känna tacksamhet. För så otroligt mycket. Så jag fortsätter väl med det. I framtiden också.
Och nu är den här. Isn't it fabulous? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar