Joråsåattsåerevetttu.
Jag gick in på min blogg för första gången sen augusti och inser att min storslagna plan att blogga om mina tankar och raportera från mitt liv på båten inte riktigt blivit verklighet. Det är som om jag är för upptagen med att leva mitt liv just nu för att ha tid och ro att referera från det. Och det är ju OK. Det är väl så "det är tänkt"? Men jag gillar att skriva om vad jag upplever och jag gillar att dela en del av dom tankarna med er. Men sen mitt senaste inlägg har det varit för intensivt, och jag har tydligen inte haft något behov av att skriva här. Tills nu...
Just nu känns det som om jag är på "upploppet" av något. Det här året. En fas i mitt liv. Ett kapitel går mot sitt slut. Spännande... Hela det här intensiva båtåret går verkligen mot sitt slut. Det lackar mot jul och nyår och det börjar bli dax för sammanfattning.. Det är som om jag är på väg att ta examen från nåt. Det är så jag upplever att snart sluta på båten efter ett år. Framtiden ligger öppen, osäker men väldigt spännande framför mig....
Och shit, vilket år... Resor, livsavgörande kurser, insikter: Jag drog till NY på egen hand en vecka och det var underbart! Jag gjorde min primalkurs på Bara Vara och det var fantastiskt. En helg i Berlin som gav massor av inspiraton. Och nu senast "Resan" med en fantastisk coach/terapeut. Sångkurs med massor av insikter.. Kreativitet som börjar bubbla.. Intensivt och utvecklande arbete på båten och mycket tid för mig själv som jag verkligen värdesatt. Jag har tränat mer regelbundet än på länge...och jag har äntligen börjat meditera regelbundet! Bara en sån sak! Tack vare det har jag börjat bli vän med min ensamhet och långsamt börjat förvandla den till "självsamhet". Och under hela året en fantastisk relation med en fantastisk man som bara fördjupas hela tiden. Och allt hänger på nåt sätt ihop...
Kanske inte så konstigt att jag känner mig lite trött och längtar efter lite "mellanlandning" nånstans där jag kan smälta lite? Vi får se vad det kan bli.
Nu ska jag iallafall dra på mig snickarbyxorna och spackla färdigt den berömda hallen i Örnnästet. Så det blir lite plats för den där mellanlandningen. Snart är det faktiskt dax att "komma iordning" på riktigt; rensa ut allt överflödigt jag inte längre behöver och kasta mig ut i nästa kapitel av Annapannas livsmysterium..
Ses snart hoppas jag.
Kram från Annapanna just nu vid köksbordet i Örnnästet :)
