Att leva

God eftermiddag!

Ett litet blogginlägg för tredje dan i rad... Nä nu... ;)

Idag smattrar inte regnet mot taket och jag märker att jag saknar det. Men jag gläder mig istället åt alla som är glada för att det inte regnar utan är "fint" väder...alltså sol.. ;)

Tänker på livet och hur klurigt det kan vara. Vilka känsliga och komplicerade varelser vi är ändå.. Undrar hur många lager det finns? Av tillvaron alltså... Hur många dimensioner och hur allt påverkar oss hela tiden? Varför vaknar man vissa dagar och känner sig låg och andra och känner sig...hög? Ja, eller glad? Bara sådär.. Hmm..

Och var är "att LEVA". Att fundera på livet, sitta och filosofera, utforska, vända och vrida, är det att leva eller bara en "förberedelse för.."? Kanske bara en flykt för att slippa slänga sig ut? Så är det då att GÖRA? Ut och GÖR! Fånga dagen! Men det kan väl också bli en flykt? Doing doing doing, som att springa ifrån sig själv... Stanna för fasen inte upp och känn efter... Eller nåt mittemellan? Eller är det helt enkelt bara så som F, min älskade vän brukar säga. "livet pågår"; alltså hela tiden. Vad vi än gör. För nog fan lever vi, vare sig vi sitter och grubblar eller är ute och göööör en massa hela tiden; fångar dagen för glatta livet.  Kanske är det så att det inte spelar någon roll VAD vi håller på med utan HUR? Att det handlar om närvaro?

NÄRVARO. Att Vara Nära. Vara nära livet. Närvarande. Närvarande i livet. Vad som än pågår. I glädje och sorg, med och motgång, flöde och stilltje. I spotlighten och i skuggan. När du packar väskan för drömsemestern till solen och när mjölken visar sig vara sur vid ett gråtrött frukostbord i november... Närvar i ditt liv och närvar väl. Då känns det som om allting på nåt sätt blir vackert och meningsfullt, precis som det är. (till och med sur mjölk??) Det kanske är att älska livet som det är? Bara vara. NU.

Eller vad tror ni? ;)

Nu ska jag lägga min närvaro i resten av min goda macka (med makrill i tomatsås på...mmm) och sen får vi se... ;)

Dagens citat: 

"Det finns två sätt att leva. Antingen som om ingenting är ett under. Eller också som om allting är ett under"

Albert Einstein

Puss och kram från Annapanna i Örnnäste

 

...och regnet smattrar mot taket... :)

Oj då.. Vad nu? Anna skriver blogg två dagar i rad? Ja, det är otroligt, men det är sant.

Idag verkar det som om jag har den där dagen jag drömt om så länge...Märkligt nog, för det är inget märkvärdigt vi snackar om.. Jag är HEMMA i mitt örnnäste och har en ledig dag framför mig, där jag inte ska iväg någonstans, utan får vara hemma och göra saker jag skjutit upp så länge att jag inte tänker säga hur länge för det är tramsigt.. Och utanför smattrar regnet mot taket och det ÄLSKAR jag. Det är då det är som bäst att faktiskt bo under takåsarna. En perfekt dag att inte gå ut, utan istället göra sig en kopp te och sortera papper. (ja, jag vet att det låter ohyggligt tråkigt, men när man är på en båt två veckor månaden så känns sånt nästan exotiskt...och dessutom var jag typ ALDRIG hemma förra gången jag var ledig från båten och jag drack mer rosé än te, kan jag meddela...och jag kan inte hjälpa att jag gillar känslan av att rensa ut gammalt skräp, på flera plan.. Vad kan jag säga? Det är helt enkelt upplyftande :) 

Idag är det alltså projekt låda-som-blivit-kvar-från-flytten-och-som-stått-där-så-länge-att-jag-inte-minns-vad-som-är-i-den.. Läskigt..! Jag kommer inte att kunna följa Karen Kingston's råd (hon som skrivit "Rensa i röran med Feng Shui"...) och helt enkelt slänga den. Hon föreslår ju att om man hittar en låda på vinden som har stått där i typ ett år, så ska man först försöka minnas vad det är i den och om man inte kan det så ska man bara hiva den.. Glp... Jag har inte kommit dit i min utveckling än.. jag är inte så stark.. jag är för nyfiken.. Förlåt, Karen!

Ja, och sen är det ju garderoben och vinden då.. och lite andra saker .. Men så sköönt att få göra det äntligen. (För då kan jag åka till IKEA och handla nya saker istället ha ha.. Typ möbler.)

Och nu ska jag gå ner och hänga tvätt.. See ya! :)

Kram kram

Back in the Stockholm

Hejsvejs!

I'm back. In Stockholm and on this blog... Och idag tänkte jag bara göra ett litet spontant inlägg och inte skriva hyllmeter... (lycka till).

Som sagt, jag är tillbaka i stan och det känns underbart. Två bra veckor på båten, men mot slutet var jag bara sååå redo att komma hem. Allt går dock fint. Nu har vi ju ett helt nytt lag med dansare och varitéartister och skridskoåkare och det är klart att det var ovant i början. . Vi kom ju väldigt nära det gamla gänget. Men nu börjar vi lära känna varandra och det är ett jättefint gäng. Mestadels från Ukraina. Några är sådär på engelska, men det hjälper min kollega till med genom att ha engelskalektioner.. (värsta stränga fröken.. ha ha ;) och det ger redan resultat, faktiskt.  Kommunikation börjar uppstå! Sen har jag börjat känna att det ger resultat att fortsätta att hälsa på alla man möter på den där båten och envisas med att ta lite kontakt. Jag tycker jag möter fler leende ansikten nu.. Kanske är inbillning, men skit i det. Jag blir glad hur som helst.. :) Jag "samlar" liksom på glada människor på den där båten, för dom är fortfarande dessvärre i minoritet, så dom sticker ut.. Men glädje är som sagt smittsamt så det tar sig där med..

Och nu är jag hemma och förutom en helg i Berlin så är det här jag ska vara i två veckor... Kan till och med vara så att jag rycker tag i lägenheten där här gången...? He he...lovar inget, men det har börjat klia i fingrarna.. Det kanske faktiskt är dax för Anna att skaffa lite vuxna möbler och packa upp TV:n ur sin fina låda och faktiskt måla om hallen till slut...? Jag vet att det låter drastiskt, men det kanske är dax..? 

Ja ja...imorgon kväll blir det Strand iallafall och Club Killers, ett tydligen fantastiskt 17-mannaband, som min kära vän har velat dra med mig på länge. Och den här gången är jag inte på båtjäv..förlåt mitt Plåtashram, så jag kan gå! ;) Ha ha! Kom dit vettja! Strand (gamla Street) nere vi Bergsunds Strand i Hornstull. Öppnar kl 21.

Och nu ska jag sluta innan det blir för långt och ta tag i mitt liv.. vad det nu innebär..? ;)

Carpe Diem!

Hörs snart.

Kram från Annapanna i Horan i Stockholm :)

Sommaruppehållsrecap

Heelooooo!

Long time no see… Kul att vara tillbaka. :) Det blev visst ett sommaruppehåll… Efter min NY-resa i juni så har det på nåt sätt inte funnits ro att skriva här, även om jag verkligen har haft lust... För som mitt liv numera är, så dyker det hela tiden upp tankar och saker jag har lust att skriva om.

Nu sitter jag återigen i min lilla hytt på mitt plåtashram och skriver, efter att (på mindre än ett dygn) ha avslutat en bok, som gjorde mig så inspirerad att jag var tvungen att bryta mitt blogguppehåll! Bob Hanssons: ”Kärlek-hur fan gör man?” Jävlar, vilken BRAA BOOK! LÄÄS! Underbar, insiktsfull ordsnickare som verkligen utforskar ämnet som alla nånstans verkar fundera över och relatera till. Navet i Livet. Kittet som håller ihop allt: KÄRLEK! Typ det ämnet som fick mig att börja den här bloggen, kan man säga..

Ja… sen vi hördes sist så känns det som det har gått månader, eftersom så mycket har hänt… Jag var, som sagt, på en veckas upptäcksfärd i mitt hjärtas stad: New York och det var underbart. Jag härjade omkring alldeles själv och njöt verkligen av att kunna göra vad som föll mig in. Det blev allt från Trettondagsafton med Shakespeare in the park i Central Park och Wicked på Broadway (båda helt fantastiska) till besök på en massa jazzklubbar och den mexikanska krogen Maya (där dom förmodligen gör världens godaste margaritas.) Sen hängde jag mycket i favoritstadsdelarna East Village och Lower East Side och upptäckte många sköna hak av olika slag.. Och hela tiden med det ruffiga men billiga och perfekt placerade White House Hostel som bas.

Sen hem en kort söndag för ett av sommarens många "söndagskväll med tvätt och ompackning i Horan" Då jag faktiskt skrev lite blogg som jag inte publicerade då, så jag lägger in det nu.. en lite betraktelse från stamfiket:

Hemma igen! Bara sådär... En liten nattflygning senare och så vart man hemma i Horan igen..Konstigt ändå.. Nånstans är ändå flygresor (speciellt långa) lite av ett mysterium..

Och så fort jag ramlat ur taxin (är lite trött efter nattens flygning) gick jag raka vägen till stamstället Dello Sport på hörnet. Fick ett infall. Lite som jag har fått hela veckan i NY. Fått infall och följt dom. Väldigt roligt! Och nu sitter jag plötsligt mitt bland söndagsfikande Hornstullsbor och myser och äter god pasta och laddar för en latte. Och inser att det är nåt väldigt speciellt med New York som har en stark inverkan på mig. Men det är oxå nåt väldigt speciellt med dom här kvarteren, och jag antar att det är därför jag jag bor just här. För Stockholm och också helt fantastiskt! Det slår mig varje gång jag kommer hem från en resa eller ett jobb.. Även i 11 graders värme och regn som idag.. Den är en helt unik stad och jag inser hur lätt det är att bli hemmablind, var man än bor. För hur mycket utnyttjar vi resurserna i vår hemort? Vi som tex råkar bo i en fantastisk stad som Stockholm. Jag gör det iallafall inte alltid, det vet jag.. Om jag skulle applicera mitt sätt att attackera NY under 6 dagar på en ledig vecka i Stockholm så skulle jag nog bli rätt förvånad över hur mycket spännande saker som pågår i den här stan.. Ska nog fasen göra det nångång. Tänka att jag är på besök och verkligen leta upp annorlunda saker att ta mig för, som jag aldrig prövat förr. För, att en stad som NY har tusen ansikten tar vi nog som en självklarhet, men jag tror att Stockholm är nästan lika mångfaseterat. Inte lika "edgat" så klart, det vore ju omöjligt, men det finns nog mycket att upptäcka..
Jaha.. detta blev tydligen en annons för alternativ turism i Stockholm.. ;)

Hur som helt så sitter jag, lätt jetlaggad på det klart unika Dello Sport och känner söndagsatmosfären (som förresten påminner mig lite om East Village en helgeftermiddag, för att fortsätta med jämförelserna) och smälter mina intensiva dagar i det Stora Äpplet. Jag är så glad att jag åkte och hoppas jag kan återvända snart. Behöver nog få min NY-dos lite då och då, tror jag..

Efter denna intensiva upplevelse var det dags för en vecka på båten och att ta farväl av dansarna och varitéartisterna vi jobbat ihop med ett halvår. En vecka som visade sig bli otroligt speciell och intensiv och full av kärlek. Dessa fantastiska människor som jag jobbat med i ett halvår lyckades ”kärleks-chocka” mig totalt, när dom iscensatte en massa överraskningar på scenen för mig. Eftersom jag skulle vara ledig deras allra sista vecka, så blev det dom som på nåt sätt tog farväl av mig och det var jag inte beredd på… Jag fann mig själv storgråta (på ett något överdrivet och lätt patetiskt vis..?) på scenen i U2-medleyt i en av showerna, för att dom sötnosarna hade hittat på ny, otroligt fin, koreografi för att överraska mig. Det blev väldigt mycket NU, helt plötsligt.. Och jag älskar när det händer nya, lite överraskande saker på scenen, särskilt när man har gjort ett antal föreställningar med en produktion. Snacka om känslosamt.. Ja, kärleken har verkligen många ansikten..

Och sen var det dags för sommarens, ja kanske årets, stora utmaning: Dörröppnare 2 på Bara Vara… Deras Primalkurs (en kurs som fokuserar på barndomen på olika vis) som jag på nåt sätt laddat för ända sen påsk förra året, då jag gick min första kurs där och upplevde en total ”före och efter-känsla”. Det var ganska nervöst att åka dit, eftersom jag kände på mig att kursen var viktig för mig. Och det visade sig att jag hade rätt: Det var en helt fantastisk vecka! En av dom bästa i mitt liv; utmanande och omtumlande, men fantastisk. Det är så häftigt att ha gjort den insikten att rädsla och smärta inte går att undvika, utan att undvikande bara ökar på den. Jag tror att det enda sättet att hantera smärtsamma känslor är att acceptera dom, inse att dom är en del av livet, och att istället för att fly, möta dom och gå rakt igenom. Allt som vi försöker undvika, förtränga eller fly ifrån, tror jag bara växer i styrka, men i det fördolda.. och dyker sen upp i någon form och sabbar livet för oss, på mer eller mindre försåtliga vis.. (ungefär som att försöka blunda för ett infekterat sår genom att sätta på ett litet plåster, ta några värktabletter och låtsas som det inte finns, istället för att öppna det och göra rent på djupet så att det kan läka rent...Det kan självklart göra jävligt ont först, men sen blir det mycket bättre; det läker från grunden och man slipper obehagliga följder längre fram. Som typ kallbrand...) Så även om det är läskigt att möta sina demoner; sin skuggsida, så tror jag att det är det enda sättet att bli fri. På riktigt. Och sluta trilla i samma gamla mönster och fällor.. Det finns ju många sätt att göra det på, men ett sätt att göra det och ett sätt att få hjälp och verktyg, kan vara att åka till Bara Vara. (Där ett av verktygen är meditation. Och framför allt olika sorters aktiva meditationer, speciellt utvecklade för den rastlösa nutidsmänniskan...en helt lysande idé faktiskt) Och det är verkligen något jag rekommenderar alla att göra nån gång i livet. Nu har jag gått tre kurser där och det är den bäst spenderade tiden i mitt liv och värt varenda krona…

Sen, lagom manglad och omtumlad, ramlade jag då, dagen efter, ner till min hemstad Götelaborg (med hjälp av ett x2000) för att fira min mammas födelsedag. En fin och jämn sådan, med tillhörande öppet hus och släkt och vänner.. En spännande utmaning, skulle man kunna säga, efter en veckas primalkurs. He he ;) Men det gick väldigt bra.! Och blev faktiskt ett bevis på att kursen fungerar. Det kändes rätt tydligt i mig att gamla energier och mönster börjat släppa taget och att jag hur som helst har fått mer distans och verktyg att möta olika situationer med.. En otroligt befriande känsla. Som skulle kunna beskrivas som "mer plats för kärlek" :)

På stationen i Göteborg möttes jag också av min Pianopoet, som jag längtat väldigt efter… Och…DET var...HÄRLIGT…! :)

Och sen, efter firande och umgänge med familjen så fick vi äntligen ge oss ut på nästan två veckors semester kombinerat med några spelningar som min pianopoet hade neråt kusten, närmare bestämt i Mölle. (Wow! Nästan två veckors umgänge…!) Så det blev en underbar roadtrip, via salta Göteborgs skärgård och Vrångö och Varberg i värmebölja!! Svenska västkusten i 27 graders värme, salta bad från nästan folktomma klippor.. Kan det bli bättre?

Ja och sen var det ju då dags för en båttur till, med fint besök av en vän och mötet med ett helt nytt dansar- och varitéartistgäng, med allt vad det innebar. Och efter två rätt intensiva båtveckor med bonding med den nya gruppen och rep med inhoppare så var det äntligen dags för: STOCKHOLM! Två veckor HEMMA! Med PRIDE-vecka (utan Pay TVmedverkan! (Va? Vad har hänt? Stoppa PRIDE! Pay TV är inte med! ;) Konstigt men skönt, tyckte jag. Jag passar oxå på att säga: Heja Schlagerfeber! Grymt jobbat på Schlagerdagen! :)) och fikadejter och rätt så mycket rosé och absolut inte en middag lagad hemma eller nån städning heller för den delen. Bara socialisering av alla möjliga slag i sommar-Stockholm.

Och innan det blev dags för båt igen så lyckades jag hinna med att leka Frida med Arrival på en skön, dansk festival. (Jag säger bara pilsner, sen säger jag inget mer.. jo, förresten, det var väldigt trevligt!) Vilket gav mig möjlighet att hänga några dagar i Götet (eftersom vi åkte från Göteborg) med mamma och pappa och VILDA som min snälla exmake kom neråkande med från sitt föräldrahem för att vi skulle få umgås lite. Helt underbart att träffa min lilla vilda hund igen. Det verkade som om hon blev lika glad att se mig och det var ju skönt.. ;)

Och nu, efter ett tårfyllt farväl (den där lilla Vildhunden kan verkligen öppna mitt hjärta..) är jag alltså än en gång tillbaka i mitt plåtashram och finner att det har sin charm…även om det stundtals också blir lite rastlöst.. Men jag jobbar på i gymet och har mina små rutiner, som tex att försöka meditera och inte shoppa för mycket i Kiel och såna grejjer…

Och nu sitter jag här och skriver mitt första blogginlägg på evigheter.. Och laddar för att fortsätta använda min tid här kreativt… Hrmmm…håll tummarna…

Ja, gott folk det var en ”recap” av min sommar och anledningen till att jag varit usel på att blogga. Jag jobbar fortfarande på att lära mig skriva KORT och spontant. (Hmmm…det kommer väl...) Nu har jag i alla fall kommit ifatt och kan ägna mig åt nuet igen, ha ha.. ;)

Ha det fint i sensommaren!
Vi hörs snart hoppas jag...

Puss och kram från Annapanna på Stora Havet