Annapanna i Stora Äpplet

Heeeej på er!

Här, förstår ni, sitter en lycklig kvinna och skriver från fiket "Pick me up café" vid Tomkins Square Park i East Village i New York City... Hurra! Kanske låter märkligt för somliga men detta är verkligen en dröm jag förverkligar. Vet inte vad det är med denna stad, men jag blev kär första gången jag var här (något jag är medveten om att jag inte är ensam om, believe me..) Och dettta att resa (bland annat, ja, jag är lite restokig) till New York har nästan spökat för mig, som ni som känner mig vet.. ha ha.. Och det är många som drar hit och hänger, mycket längre än en vecka det vet jag, men det är ändå något man måste bestämma sig för... Det är på andra sidan Atlanten och det kommer upp så mycket emellan hela tiden och det kostar pengar och... Det är så lätt att hitta en massa "förnuftiga" (och ofta rädslobaserade) anledningar till att inte åka "just nu" som att man "väl inte riktigt har tid", trots allt, eller råd, för "man vet ju aldrig"... Men det kan också vara andra, större saker som tex den senaste, väldigt tragiska, flygkatastrofen eller varför inte den, oerhört populära, svininfluensan, som folk på fullt allvar tar upp som skäl för att möjligen inte besöka USA just nu.. ;) (dagspressen är effektiv när det gäller att underblåsa vår rädsla för livet, får man ju säga...)

Men nu har jag alltså trotsat alla dessa oöverstigliga faror och KORSAT HELA ATLANTEN! (Hur har det GÅTT TILL??) Och nu sitter jag här på fiket jag bestämde mig för att nångång sitta på själv, i godan ro, och skriva på min laptop. Och det faktum att jag gör just detta, mindre än ett år efter att jag tänkt den tanken ger mig hopp om livet, förstår ni!

Så idag är det nostalgitripp på högsta nivå. Jag och dom andra flickorna i Pay TV hade ju privilegiet att få åka hit och göra en spelning på en modefest förra året och bo hos arrangören i hans underbara lägenhet i just dessa kvarter. Och att han bodde mitt i stadsdelen som musikalen RENT (produktionen där just vi tre lärde känna varann) utapelar sig var verkligen nåt vi inte hade en aning om när vi damp ner här (för mig första gången sen mitt korta besök innan jul anno 1991 (!) och det gav naturligtvis en schysst effekt på hela det första intrycket.. Jag älskar den här flummiga stadsdelen (jag tolkar den lite som New Yorks Horstull; liksom ett Söder som fortfarande är Söder, lite sunkigt, men väldigt charmigt och vänligt, om ni hajjar). Så idag har jag hängt omkring här och återupplevt lite sköna grejer som att äta brunch på Café Mogador, tagit en te på Life Café (självklart! att missa stället som är med i RENT vore ju omöjligt.. ;) fått manikyr och pedikyr på vårt "stamställe" från förra året. (kan dock meddela mina kolleger i Pay TV att stället har gjort ett uppsving och bytt till större och finare lokaler ett kvarter ner längs parken. Den lilla chefen är tydligen precis så bra businesskvinna som hon verkade..;) Och nu sitter jag på fiket jag handlade våra frukostmackor take away på förra året och där bestämde mig för att jag skulle komma tillbaka på egen hand och sitta här med en egen dator. Vilket jag i denna stund gör... Och jag kan säga att när jag stod här och betalade våra tonfiskmackor förra året så hade jag ingen aaaaning om hur det skulle går till, visste inte ens vad jag skulle jobba med månaden efter, än mindre hur jag skulle ha råd att åka till NY. Men det är som att ju mer jag vågar släppa in livets inneboende magi, desto mer svarar det med en massa möjligheter som mitt huvud aldrig skulle kommit fram till på egen hand. Tack för det, Universum, säger jag!

Och nu verkar det vara dax för mig att avsluta detta (för mig OERHÖRT) korta ;) inlägg eftersom batteriet börjar ta slut.. Nästa gång tar jag med mig sladden. Ville bara skriva här på fiket och säga att jag är HÄÄÄR! Hi hiii.

Så vi hörs väl snart igen, hoppas jag.

Kram så länge
från
Lilla Anna i Stora Äpplet :)