Holy shit. Hur gick det till? Jag vet att alla säger så när dom fyller 40, men det är så det känns... Det är nåt konstigt stort över att fylla just 40 verkar det som. Och samtidigt konstigt lugnt.. Vet inte om jag helt enkelt struntar i 40-krisen, eller så är det precis det jag har gått igenom ända sen uppbrottet och allt brakade loss? Det kanske är min version av 40-årskris..? Skit samma :) Idag är jag glad! Det är klart jag har dagar när jag verkligen grubblar på vad jag "håller på med".. Vad har jag för sorts liv? Vid 40 bor jag själv i en etta på Söder med en hund halvtid. Och jag har faktiskt ingen aning om ifall jag kommer få en egen familj. Just nu är allt så öppet. Men det är som om jag inte kan bli riktigt stressad över det. Ibland, när jag tillfälligt fastnar i "samhällets koncepttänk" så kan jag som sagt undra lite och bli både frustrerad och förbannad och sorgsen. Men jag vet också vad jag har gått igenom och att jag faktiskt försökte "foga" mig.. (Ja, det var lite så jag såg det..efteråt..) Jag menar inte att det är fel att vilja ha familj och det är många saker i det som jag gärna vill ha, som är fantastiska. Men jag vill faktiskt inte ha "konceptet" om det betyder att jag måste kompromissa bort mig själv. Och min erfarenhet är att många faktiskt gör det i tron att man måste det, för att inte hamna "utanför racet". Men jag tror och hoppas att man kan få det där; man och barn och hus på landet (om det är det man råkar vilja ha) och ändå förbli sig själv. Och vill man inte det så ska det vara lika okej, även man är kvinna och över 40. Nej, gott folk, man blir inte en gammal nucka. Det är gammal räddhågsen manschauvinistisk propaganda, enligt mig.. Men det sitter långt inne, tror jag.. Att människor (speciellt kvinnor) som väljer annorlunda liv, tex utanför en traditionell kärnfamilj, anses liiite konstiga.. Erkänn nu... Är dom inte liite konstiga? ;) Eller är det mina nojjor..? Det är så jag känner iallafall; att det under ytan i vårt likriktade samhälle finns en otrolig ängslighet för det avvikande .. Visst, det är ju en gammal rädsla: Rädslan för det okända. Men man skulle kunna få för sig att den inte skulle styra så starkt år 2010 i Sverige.. Att vi hade kommit lite längre..?
Ja ja, jag vet inte... Jag vet bara att jag möter 40-strecket utan en man i fast grepp och ens en unge på väg. Jag bor här själv i mitt lilla Örnnäste och har en galet öppen framtid. Och även om det finns stunder när jag tycker det känns galet läskigt, så är jag samtidigt väldigt lycklig när jag andas in min frihet och känslan att jag inte längre kompromissar bort mig själv! Och istället för en kärnfamilj så gläder jag mig så länge åt min underbara vänfamilj! Tack älskade vänner, för att ni finns i mitt liv! Ni betyder väldigt mycket för mig. :)
Kärlek från Annapanna :)
Favorit i repris: "If you want to meet the love of your life, look in the mirror."
Byron Katie
Fear is nothing but absence of love. Do something with love, forget about fear. If you love well, fear disappears.
OSHO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar